Säk-haveriet måste leda till förbättring

Det historiska säk-haveri som #transportgate är, har och kommer att få återverkningar för myndigheter och privatpersoner under överskådlig tid. Den faktiska skadan beror på huruvida informationen är röjd. Men eftersom det inte går, eller kommer att gå, att fastställa detta, då icke säk-godkända har haft root-access och således kunnat sopa igen sina egna spår, så är det enda möjliga förhållningssättet att räkna informationen som röjd. Därav har skada – allvarlig sådan – skett, vilket troligtvis kommer att kosta miljarder att kompensera för.

Den stora frågan har blivit om statsministern fick reda på läckan i januari 2016 eller inte. Ygeman och Hultqvist visste nämligen om den då. Att detta har blivit den stora frågan är olyckligt, för den är tämligen ointressant. Varför? Jo, oavsett om de informerade statsministern eller inte vid denna tidpunkt så är vad som sedan händer i princip lika klandervärt och borde leda till liknande straff.

Screen Shot 2017-07-29 at 17.03.31.png

Det viktiga är att tunga spelare i regeringen visste om säk-läckan i januari 2016 utan att göra speciellt mycket mer än att försöka spela ner problemet, och lösa det lokalt, utan buller och bång. Givet storleken på läckan så var detta ett dåligt beslut, oavsett vem som gjorde det, statsministern, Ygeman eller Hultqvist. En mycket allvarlig potentiell läcka hanterades inte kraftfullt.

Det regeringen skulle gjort i januari 2016 var att omedelbart vidta åtgärder för att täta läckan eftersom man då inte visste om informationen var röjd redan eller om den skulle röjas i närtid. Notera att för varje dag som gick efter detta så ökar risken för att informationen i läckan röjs. Kosta vad det kosta vill, men läckan måste omedelbart tätas. Stäng ner systemen under en tid om nödvändigt för att markera allvaret.

Tätningen hade till exempel kunna åstadkommas genom att återföra ansvaret till Trafikverket som hade ansvaret och skötte driften bara månaden innan. Visst, det skulle kostat pengar (i miljonklassen, det vara bara 12 personer vad jag förstod), men det skulle kunna låta sig göras.

Jämför detta med kostnaderna nu för att hantera detta, som torde vara i miljardklassen. Det är svårt att så här utifrån hitta en snabb och möjlig lösning, men lita på att den finns oavsett vad nu anklagade hävdar. Det ligger så klart inte i deras intresse att påvisa vilka bra lösningar som fanns vid tidpunkten för upptäckt.

Det som nu istället hände vara att processen fortsatte, trots att SÄPO redan i november 2015 rekommenderade att outsourcingen omedelbart skulle upphöra.

Det är här den största skulden hamnar på regeringen, att den inte omedelbart följde SÄPO:s rekommendation, stoppade outsourcingen och därmed läckan. Spelet om vem som visste vad i regeringen är en chimär för att flytta fokus, från det begångna felet till vem som gjorde det, dolt i en gegga av hemliga minnesanteckningar som vägras lämnas ut av Löfven, medvetna stuprör och vem som formellt rapporterar till vem.

Faktum är att en lösning på #transportgate inte är klar förrän vid utgången 2017, två år efter att regeringen fått reda på den.

För att få stopp på denna typ av handlingsförlamning när det gäller rikets säkerhet är det viktigt att ansvar utkrävs av de inblandade. Detta är något man borde kunna enas om över partigränserna, det borde vara viktigare än ”spara min minister”, åtminstone för säkerhetsmedvetna. Att sannolikheten för brott minskar när straff och risk för upptäckt ökar torde vara ganska oomtvistat.

Det är här hela #transportgate trampar snett. Det har blivit ett spel där vissa håller på sitt parti, vissa vurmar för sin minister och vi andra på att brott inte ska löna sig. För många ser till sin lilla del och optimerar för den när detta helt enkelt är ett historiskt haveri som måste få leda till ordentliga straff för inblandade, så att risken för att det återupprepas minskar.

Statsministern har omplacerat Ygeman till en tung S-post, nästan på pin kiv. Han sparar Hultqvist i ett försök att slå en kil i Alliansen, som om detta är ett spel. Detta är inte att ta ansvar. Vi pratar om två ministrar som visste om hela denna läcka redan i januari 2016, utan att enligt regeringen berätta det för någon, inte ens inom säkerhetsrådet, där dessa frågor ska tas upp.

En historisk läcka som denna måste få kraftfulla återverkningar, även politiskt. Nu har det blivit ett spel, ett spel om vem som sitter på stolarna när media slutar spela. Tänk på detta när nu vurmar för er minister, att ni tillåter ansvariga politiker komma undan ett historiskt säk-haveri med några omplaceringar.

Säkpolare låter inte politiker komma undan med historiska säk-haverier.

Vänligen,
Mikael Grev

3 reaktioner på ”Säk-haveriet måste leda till förbättring

  1. Vad jag läst så var det väl Reinfeldt som föreslog outsourcingen? Frågan är dock ändå befogad för KU att höra landsförrädaren Reinfeldt.
    Att Löfven känt till detta under lång tid, är för mig solklart.

    Har tidigare varnat för IT attacker, och ryser bara jag tänker på att Kaplan haft hand om bredbandsutbyggnaden, och vet hela vårt infrasystem inom data.

    Nya krig kommer inte ske med tankvagnar. Kommer ske genom förstörelse av vattenförsörjning, el. och data.

    Skapa kaos. Ingen tillfällighet att Tyskland vill att medborgare skall kunna ha ett förråd av mat, vatten och andra nödvändigheter.

    I vilket fall så kommer nog sanningen fram s.s.

    En annan lustig sak är att Vänsterpartiet har sitt medlemsregister hos Bill Gates Microsoft.

    Gilla

    1. Reinfeldt-regeringen föreslog outsourcingen, men inte att den skulle göras med avsteg från gällande lagstiftning. Hade lagstiftningen följts så hade inte #transportgate hänt.

      Liked by 1 person

  2. Mikael Grevs inlägg bygger på det enligt min mening felaktiga antagandet att Johansson, Ygeman och Hultqvist faktisk fattade vad det handlar om. Om de hade begripit att detta var ett hot mot rikets säkerhet hade de nog försökt göra något. Men den kompetensen har ingen av de tre. Det gör saken ännu allvarligare. Om, som jag tror, ren och skär inkompetens är orsaken till haveriet måste man fråga sig varför dessa personer överhuvudtaget givits ett sådant ansvar.

    Fyra av den aktuella regeringens ministrar har ingen som helst utbildning utöver gymnasium någon gång i forntiden. Tre av dem återfinns som ansvariga i den här skandalen. Slump? Är det något område som kräver relativt avancerad kompetens så är det just infrastrukturfrågor och då inte minst digital infrastruktur. Det lär man sig inte på gymnasiets samhällslinjer. Det man borde kräva mot bakgrund av den här skandalen är att de som har ansvar för sådana här frågor i en regering faktiskt begriper vad det handlar om. Så har det inte varit och jag är pessimistisk nog att tro att det inte heller kommer att bli så. Kompetens står inte högt i kurs i den politiska världen.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.