Är historieförfalskning OK för goda ändamål?

I en historiebok som ska användas till att utbilda våra barn ska man så långt som möjligt spegla en objektiv version av det som hänt. Beslut måste tas om vad man ska ta med och vad man ska lämna ute. Kommer något med måste något annat bort då antalet historielektioner är fast. Det kan vara frestande att vinkla historien för ett gott syfte, något som också görs i mindre nogräknade länder.

På DN presenteras idag en undersökning som fastställer att endast 13 % av de historiska personerna i skolböckerna är kvinnor. De lyfter fram detta som något problematiskt i sig, alltså att siffran är under 50. De gör detta helt utan att – åtminstone i tidningen – påvisa någon form av hypotes eller åsikt om hur fördelningen borde ske. Det verkar som om DN:s granskare anser att det är viktigare att fördela lika mellan könen än att skriva om de personer som har mest historiskt relevans. Framförallt detta citat av utbildningsminister Gustav Fridolin gjorde mig mörkrädd (min kursivering):

– Det lyfter vi fram för att vi vet hur viktig skolan är för att bygga ett mer jämställt samhälle, men också hur viktig jämställdheten är för att få bra resultat i skolan. Om hälften av eleverna inte känner sig sedda i läromedel är det svårt att motivera skolarbetet. Och om läromedel eller lärsituationen reproducerar ojämställdhet så kommer det reproducera resultatskillnader mellan killar och tjejer som är ett våra stora problem, säger han.

Notera här att Fridolin åberopar rätten att bestämma vad som ska vara med i historieböckerna för ett syfte. Han vill frångå objektiv historisk relevans i syfte att att påverka nutida elever att bli mer jämställda. Han vill göra detta genom att mörka den ojämställdhet som funnits, när kvinnor var förtryckta och oftare än män inte fått chansen att göra skillnad. Jag tror ingen tror att han anser att det var mer jämställt förr. Genom att låtsas att det alltid varit jämställt hoppas man att eleverna ska bli mer jämställda. För mig stinker detta av uppsåt till historieförfalskning för att tjäna ett syfte.

Uppdatering fre 10:40: Som flera twittrare påpekat så är problemet egentligen det omvända. Flickor presterar bättre än pojkar i skolan. Detta gör Fridolins uttalande än mer förbryllande.

Dessutom så undrar jag om inte förslaget är kontraproduktivt. Genom att fördela historien 50/50 mellan könen så har det snart inte funnits ett problem att lösa. Men här kanske tanken är att om en generation eller två så ska man räkna samtida snippor och säga något i stil med: “Jämställdheten går bakåt. Titta här, på 1700-talet var det minsann jämställt, vi måste vända trenden!”. Jag vet inte om det tänkt så, eller om de tänkt överhuvud taget.

Istället för att på arbetstid räkna snippor och snoppar i historieböcker och per automatik förkasta allt annat än 50 % fördelning så skulle en professionellt gjord undersökning först sätta upp kriterier för hur man bedömer historisk relevans. När man har dessa – och tvättat dem från subjektivitet i den mån det är möjligt – så kan man se vad en historisk könsfördelning borde vara. Skiljer sig den procenten markant från historieböckerna, ja då kan man ha en anledning att slå på jämställdhetstrumman. Först en vettig hypotes, sedan en utredning. Ni vet, som man gör god vetenskap.

Jag håller mig för god för historieförfalskningar, oavsett syfte. Visa istället hur dålig jämställdheten var så vi inte gör om misstaget igen. Låt historien vara objektiv i möjligaste mån och skippa snippjakten.

Vänligen,
Mikael Grev

Mer på ämnet:

Den sjätte mannen

Fröken missnöjd

David Eberhard

2 reaktioner på ”Är historieförfalskning OK för goda ändamål?

  1. ”Och om läromedel eller lärsituationen reproducerar ojämställdhet så kommer det reproducera resultatskillnader mellan killar och tjejer som är ett våra stora problem, säger han.”

    Vad Fridolin inte tänker på här, är ju att korrelationen är den omvända. Pojkar misslyckas oftare än flickor i skolan, trots att män utgör 87% av namnen i historieböckerna.

    Liked by 1 person

Kommentarer inaktiverade.